Standarder

Allmänna krav vid varmförzinkning

Kvalitetskrav och provningsmetoder för varmförzinkat stål anges i den svenska och internationella standarden SS-EN ISO 1461, ”Varmförzinkade beläggningar på tillverkade järn- och stålföremål – Specifikationer och provningsmetoder” Ytterligare information angående zink som korrosionsskydd finns i standarden ISO 14713 ”Protection against corrosion of iron and steel in structures – Zinc coatings – Guidelines and recommendations: Part 1- General”, samt ”Part 2 – Hot Dip Galvanizing”.

Zinkskiktets utseende, tjocklek, struktur, fysikaliska samt kemiska egenskaper påverkas av godsets kemiska sammansättning, massa och av förhållandena vid förzinkningen. Fordringar på informationsutbyte mellan varmförzinkare och kund finns angivna i en serie bilagor till standarden. Normalt är lägsta kvalitetskrav beträffande skikttjocklek och utseende det som anges i standarden SS-EN ISO 1461. För att ovanstående krav skall uppnås skall kunden ge varmförzinkaren uppgifter om stålkvalitet och önskad skikttjockleksklass enligt standarden.

Godstjocklek	Lokal skikttjockek (min) µm	Medelvärde skikttjocklek (min) µm
Stål > 6 mm	70	85
Stål > 3 – ≤ 6 mm	55	70
Stål ≥ 1,5 – ≤ 3 mm	45	55
Stål < 1,5 mm	35	45
Gjutgods ≥ 6 mm	70	80
Gjutgods < 6 mm	60	70

Fig. 1. Skikttjocklekar i µm enligt standarden SS-EN ISO 1461. För vissa aluminiumtätade stål kan dessa tjocklekar vara svåra att uppnå.

Högre skikttjocklekar

I vissa fall kan tjockare skikt än de som anges i standarden vara önskvärt, t ex i mer aggressiva miljöer eller då extra lång livslängd krävs. I bilaga NA till SS-EN ISO 1461 finns information om hur tjockare beläggningar kan uppnås. I figur 2 anges de riktvärden samt de gränsvärden för kisel som stålet bör innehålla för att de tjockare zinkskikten skall bildas.

Godstjocklek	Fe/Zn 115	Fe/Zn 165	Fe/Zn 215
Stål > 6 mm	Min 100 Medel 115	Min 145 Medel 165	Min 190 Medel 215
Stål > 3 – ≤ 6 mm	Min 85 Medel 95	Min 100 Medel 120	Min 115 Medel 140
Stål > 1 – ≤ 3	Min 60 Medel 70	Min 70 Medel 95

Fig 2. Högre skikttjocklekar enligt den nationella bilagan NA till standarden SS-EN ISO 1461. För att stålet skall vara tillräckligt reaktivt måste material med högre kiselhalt väljas, se figur 3.

Benämning (µm)	Riktvärde (%)	Intervall (%)
Fe/Zn 115	0.18	0.15-0.21
Fe/Zn 165	0.25	0.22-0.28
Fe/Zn 215	0.32	0.29-0.35

Fig.3. Kiselhalter som krävs för att uppnå de skikttjocklekar som anges i figur 2.

Benämning	Skikttjocklek (min) i g/m2 *		Skikttjocklek (min) i µm**
350	350	300	(25)
275	275	235	(20)
225	225	195	(16)
200	200	170	(15)
140	140	120	(10)
100	100	85	(7)

Fig 4. Skikttjockleksklasser vidvarmförzinkning av tunnplåt.

* Beläggning på båda sidor av en kvadratmeter tunnplåt.

** Skikt angivet i mikrometer på ena sidan av tunnplåten.

Övriga standarder

I Sverige finns även branschstandarder för skikttjockleksmätning, efterbearbetning samt vidhäftningsprovning av varmförzinkat gods, se länkarna nedan.

För gängade föremål finns specifika standarder. Tunnplåt varmförzinkas enligt SS-EN 10346.

Allmänna leveransbestämmelser för legoytbehandling genom varmförzinkning: