Standarder

Allmänna krav vid varmförzinkning

Kvalitetskrav och provningsmetoder för varmförzinkat stål anges i den svenska och internationella standarden SS-EN ISO 1461, ”Varmförzinkade beläggningar på tillverkade järn- och stålföremål – Specifikationer och provningsmetoder” Ytterligare information angående zink som korrosionsskydd finns i standarden ISO 14713 ”Protection against corrosion of iron and steel in structures – Zinc coatings – Guidelines and recommendations: Part 1- General”, samt ”Part 2 – Hot Dip Galvanizing”.

Zinkskiktets utseende, tjocklek, struktur, fysikaliska samt kemiska egenskaper påverkas av godsets kemiska sammansättning, massa och av förhållandena vid förzinkningen. Fordringar på informationsutbyte mellan varmförzinkare och kund finns angivna i en serie bilagor till standarden. Normalt är lägsta kvalitetskrav beträffande skikttjocklek och utseende det som anges i standarden SS-EN ISO 1461. För att ovanstående krav skall uppnås skall kunden ge varmförzinkaren uppgifter om stålkvalitet och önskad skikttjockleksklass enligt standarden.

GodstjocklekLokal skikttjockek (min) µmMedelvärde skikttjocklek (min) µm
Stål > 6 mm7085
Stål > 3 – < 6 mm
5570
Stål > 1,5 – < 3 mm
4555
Stål < 1,5 mm
3545
Gjutgods > 6 mm
7080
Gjutgods < 6 mm
6070

Fig. 1. Skikttjocklekar i µm enligt standarden SS-EN ISO 1461. För vissa aluminiumtätade stål kan dessa tjocklekar vara svåra att uppnå.

Högre skikttjocklekar

I vissa fall kan tjockare skikt än de som anges i standarden vara önskvärt, t ex i mer aggressiva miljöer eller då extra lång livslängd krävs. I bilaga NA till SS-EN ISO 1461 finns information om hur tjockare beläggningar kan uppnås. I figur 2 anges de riktvärden samt de gränsvärden för kisel som stålet bör innehålla för att de tjockare zinkskikten skall bildas.

GodstjocklekFe/Zn 115Fe/Zn 165Fe/Zn 215
Stål > 6 mm Min 100 Medel 125Min 145 Medel 165Min 190 Medel 215
Stål > 3 – < 6 mm
Min 85 Medel 95Min 100 Medel 120Min 115 Medel 140
Stål > 1 – <3Min 60 Medel 70Min 70 Medel 95

Fig 2. Högre skikttjocklekar enligt den nationella bilagan NA till standarden SS-EN ISO 1461. För att stålet skall vara tillräckligt reaktivt måste material med högre kiselhalt väljas, se figur 3.

Benämning (µm)Riktvärde (%)Intervall (%)
Fe/Zn 1150.180.15-0.21
Fe/Zn 1650.250.22-0.28
Fe/Zn 2150.320.29-0.35

Fig.3. Kiselhalter som krävs för att uppnå de skikttjocklekar som anges i figur 2.

BenämningSkikttjocklek (min)
i g/m
2 *
Skikttjocklek (min)
i µm**
350350300(25)
275275235(20)
225225195(16)
200200170(15)
140140120(10)
10010085(7)

Fig 4. Skikttjockleksklasser vidvarmförzinkning av tunnplåt.

* Beläggning på båda sidor av en kvadratmeter tunnplåt.

** Skikt angivet i mikrometer på ena sidan av tunnplåten.

Övriga standarder

I Sverige finns även branschstandarder för skikttjockleksmätning, efterbearbetning samt vidhäftningsprovning av varmförzinkat gods, se länkarna nedan.

För gängade föremål finns specifika standarder. Tunnplåt varmförzinkas enligt SS-EN 10346.

Branch standard – Finishing and renovation

Branch standard – Coating thickness control

Branch standard – Adhesion test

For members
Svenska